Igår åt vi middag och bowlade. Jag sambon och vår 4-åring.

Det är verkligen så mysigt. Vet inte om vi faktiskt någonsin har haft det så mysigt på tre man hand, tills det plötsligt tvärvände.

Klockan var lite för mycket för en 4-åring. Det regnade, blåste ishavsvindar och vi behövde komma hem.

 

Jag ringde efter en taxi och den skulle komma på en gång.

Vi bor ca 3 1/2 km ifrån centrum där vi spenderat kvällen. 

 

Vi väntade och väntade och väntade.

Sambon gick in på affären och köpte bröd och en tidning till sonen. Jag blev stressad, tänk om taxin kommer. 

Det gjorde den inte.

 

Vi väntade ute på gatan under tak, vi väntade inne i affären i värme.

 

Jag surnade till, ringde tillbaka till taxistationen och ifrågasatte. Icke, den var på väg. Enligt uppgift hade avlämningen av förra kunden tagit lite väl lång tid.

Avlämningen? I min värld lämnar de av en kund, åtar sig sedan nästa uppdrag och åker för att plocka upp den nya kunden men tydligen inte. Nu var den ju iaf på väg så vi väntade vidare.

 

För att klargöra att jag inte är en sådan som tappar tålamodet efter 4 minuter så har det vid det här laget gått 25 minuter från att jag beställt taxin, som skulle komma på en gång.

 

Vet man med sig att det är ont om bilar, de befinner sig långt bort osv så bör man verkligen informera kunden om detta för att undvika irritation samt göra det möjligt för den väntade kunden att göra det så bekvämt som möjligt för sig undertiden denne får vänta. Vet man med sig bör man aldrig säga, bilen är på väg...

 

Vi fortsätter iaf att vänta och när vi nu väntat i 45 minuter är jag vansinnig. Vi hade kunnat bli hämtade av svärfar eller va sjutton som helst. Men min 4-åring hade sovit nu om taxin kommit som utlovats. Min 4-åring är inte alls klädd för att stå ute 45 minuter i detta vädret. Jag och sambon överlever men jag gavs inte möjlighet att välja för 45 minuter sedan. 

 

Jag ringer upp taxistationen igen. Hon skäms och ringer upp taxibilen. Nuu är han påväg ca 3 minuter ifrån oss och hade lovat köra så fort han kunde.

 

3 minuter bort, köra så fort han kunde...

Mina tankar börjar snurra. Man kommer rätt långt på tre minuter i hyfsad fart. Hur långt bort har han egentligten varit från början?

 

Plötsligt dyker han upp. En äldre man. Glad och trevlig, inte ett ljud om vår väntan. Inte en ursäkt. Ingenting.

Mycket viktigt dock att 4-åringen sitter fast lika säkert som i ett rymdskepp. Jag hade god lust att fråga om han tänkt köra i nåt dike eller nåt?! Jag proppsar sedan på att 4-åringen är lång och stor, bilkudde räcker gott och väl, han får inte plats i bakåtvänd stol längre!

Efter ett par om och men börjar bilen rulla.

 

Vi behövde taxin för att komma hem. 

Hade jag vetat att det skulle ta nästan 55 min innan vi började rulla från det tillfället jag ringde hade jag löst det på annat sätt.

Hur länge ska det vara ok att vänta på taxi utan att få en förvarning om det??

 

Idag är 4-åringen hemma. Trött, såklart, och snorig.

 

På återseende